Nu har det gått fem veckor sedan Stockholmshem var inbjudna på vårt husmöte. Det mötet gav ju väldigt få löften från hyresvärdens sida, det var mest en massa snack om man ska vara krass.
Det talades mycket då om att det var underhållsplanen för 2014 som skulle avgöra vad som skulle ske och inte ske. Jag antar att den är spikad nu, men ännu har ingen information nått huset om vad man eventuellt tänkt göra.
Två saker har man dock faktiskt gjort. De måste ju ändå få cred för det trots allt:
1. De har satt upp en ny lampa på vinden som jag efterfrågade. Så nu slipper man leta sig från dörr 1 till dörr 2 i komplett mörker.
2. De har gett ett företag i uppdrag att rensa i cykelförrådet. Detta gjordes här om dagen och en hel del gamla hojar försvann. Och en massa annat bröte för den delen. Förmodligen var det alltså, som Polisen befarat, rätt mycket stöldgods som stått här och skräpat. Numera står det och skräpar på annan plats.
Men i övrigt så har det inte hänt så mycket. En sån enkel sak som att rensa upp tavlan på entréplanet så att rätt person bor i rätt lägenhet har inte skett. Jag bor fortfarande på två våningar enligt tavlan, den andra våningsskylten en rest från 2005 då jag senast flyttade från huset. Man har också faktiskt ändrat huvudportkoden till en ny. Dock är det fortfarande samma portkod för Posten. Den koden har varit samma i (minst) 25 år så det är väl hög tid att göra något åt det. Det har man ju också lovat. Det kan ju vara så att det tar tid på grund av Posten och Bring, men fan tro’t. Själv tänker jag fortsätta använda den koden så man håller koll på hur länge den faktiskt fungerar.
Sen hjälper ju det där föga. Folk som bor här i huset sprider koden till höger och vänster. Härom kvällen hörde jag en person som spelade upp sitt fickminne på högsta volym ”KODEN TILL HUSET ÄR…”. Ja, ni förstår ju själva vilken nivå vi snackar om. Jag tror fortfarande att ett tagg-system och slopade portnycklar är den enda lösningen för att i alla fall begränsa problemet. Folk kommer fortsätta dela ut koden till sina kompisar, till hantverkare, till pizzabuden och så vidare och så vidare, eftersom det är bekvämare att de tar sig in själva än att man ska gå ner och möta dem i porten.
Jag hoppas ju fortfarande på att bli positivt överraskad av Stockholmshem med en julklapp i form av att vårt hus är med i underhållsplanen. Fast, jag måste ju erkänna att hoppet är litet. Begreppet ”mycket snack och lite verkstad” har fått en mer konkret innebörd…
Uppdatering 2013-12-16:
Idag var Stockholmshems områdestekniker på plats i huset och nu är den 25 år gamla postkoden utbytt. Det går ju i alla fall LITE framåt.
Andra bloggar om: hyresrätt, hyresvärd, Stockholmshem, problem, trygghet
