Sedan en dryg månad bor vi åter i hyresrätt. Det har många fördelar, så som att det är väldigt lätt att lyfta luren och göra en felanmälan när saker inte fungerar.
Det finns också en del nackdelar. Och en av dessa är bristen på engagemang och ansvarstagande. Vi bor i vad Stockholmshem, hyresvärden alltså, kallar ett kategoriboende. De förvaltar huset åt en stiftelse. Förutsättningen för att få bo i huset är att man har någon form av synnedsättning. Man kan då tycka att ansvaret för att skapa trygghet för de boende då borde vara större, men så är det tydligen inte.
Jag har bott i det här huset en gång tidigare, från 2001-2005. Då fanns en postkod, en kod som Postens persoanl använde för att komma in i fastigheten. Denna var känd av varenda pundare i söderort med omnejd. Koden är fortfarande den samma som 2001. Den vanliga portkoden har varit den samma åtminstone sedan 2007. Även den är så klart känd av varenda pundare.
Man har inte bytt låssystem i huset på många år. Det är fortfarande fyrsiffrig kod eller nyckel som gäller. Till tvättstuga och cykelförråd är det bara nyckel. Vid flera tillfällen har det skett stölder från cykelförrådet. Senast för någon månad sedan försvann en tandemcykel i 30 000-kronors klassen och en moped. Det har inte skett något inbrott. Den som gör stölderna går in med nyckel. Någon annan – eller samma person – går in med nyckel och bor stundtals i cykelförrådet. För någon vecka sedan monterade denna någon dessutom ur låscylindern för att kunna låsa in sig och få vara i fred över helgen i förrådet. Det enda Stockholmshem gjorde åt det var att sätta in en ny låscylinder – men naturligtvis med samma nyckel.
Häromdagen var det dags igen, då var det ett antal vindsförråd som länsades på värdesaker. Återigen ingen åverkan på dörrar, tjuvarna går in med nyckel. På samma sätt går man in brandtrappan, värmer sig, knarkar och röker. Återigen använder man nyckel.
Vad gör Stockholmshem? Just det. Exakt precis ingenting.
Frågan är hur mycket ska behöva hända innan man tar tag i problemen och byter låssystem? Varför går man inte över till ”taggar” för både entréer och allmänna utrymmen? Detta har man gjort i andra områden, exempelvis på (delar av?) fastighetsbeståndet i Skarpnäck. Men hit där det verkligen skulle behövas har det inte kommit. Visst, det är initialt en kostnad för bostadsföretaget, men i det långa loppet så är ju vinsterna stora och man kommer att få mindre kostnader allt eftersom. Som sagt, speciellt i det här huset borde Stockholmshem verkligen ta sitt ansvar för att skapa trygghet för sina hyresgäster. Är man synskadad eller har en annan funktionsnedsättning är man ju extra sårbar och otryggheten kan då också bli större.
Det är många av grannarna här som är rädda för vad de ska möta om de går upp på vinden eller ner i tvättstugan tidiga morgnar eller sena kvällar. Så ska man faktiskt inte behöva ha det.
Andra bloggar om: Stockholmshem, hyresrätt, stöld, inbrott, knarkare, pundare, missbrukare, trygghet
Vi har samma problem i vår fastighet. Åtskilda trapphus där hemlösa kan gå en våning ner och ganska ostört röka, dricka, pissa och sova. Man vill inte byta nycklar mot tag på grund av att det är dyrt och dagtid låter man porten stå upplåst för att företagen i huset ska slippa besvär. Ett av förråden hyrs ut till en hemlös lumpsamlaraktig människa. Uppbrutna dörrar i källarens cykelförråd repareras inte och 5 minuter efter att koden är bytt är den ute på stan igen.
Men hyran närmar sig 12000kr och ökar för varje år..
Pingback: En oansvarig hyresvärd, del II