Idag har jag varit och träffat min blivande chef och pratat lön och allt annat som är viktigt. När jag kom tillbaka till mitt kontor skrev jag ihop och skickade min uppsägning till min nuvarande arbetsgivare. Det kändes sjukt konstigt. Jag har ändå arbetat här i sex år och naturligtvis är det vemodigt och blandade känslor. Att trycka på knappen för att skicka uppsägningen kändes väldigt konstigt men nu är det i alla fall gjort.
Den 5 november kommer jag påbörja ett nytt kapitel i mitt liv, och en ny början. Det känns läskigt men också spännande. Jag ska ge mig på något som jag inte tidigare har provat, och jag ska äntligen lämna det här med datorer bakom mig. Jobbet, som är som ombudsman på en intressepolitisk riksorganisation, kommer att innebära mycket resande, minst tre dagar i veckan kommer jag vara på resande fot i den region där jag kommer jobba. Det kommer bli många mil på tåg och det är väl lite blandade känslor för det. Det är ju trevligt med tåg, men…. :-)
Efter sex år är det i alla fall dags att som det brukar heta ”leta nya utmaningar”. Jag känner mig – och har ett längre tag – känt mig färdig med det jobb jag har. I februari i år slutade min förra kollega och då började jag så sakterliga leta nytt jobb. Jag har ändå inte tokletat, utan bara sökt dem som jag verkligen velat ha. Två gånger under de senaste halvåret har jag varit väldigt nära att få jobb, den ena gången hos den arbetsgivare jag nu ska börja jobba hos och den andra gången på en statlig myndighet. En liten rolig twist är att den person jag slogs mot om jobbet på myndigheten är den person vars jobb jag nu har fått.
Andra bloggar om: jobb, arbete, byta jobb, nytt jobb, rekrytering, anställningsintervju
