Sånt man aldrig glömmer

Insatsledningsbil
Insatsledningsbil

I helgen har vi varit på Almåsa, vi passade på att göra ett litet besök där i samband med att vår lägenhet skulle visas för hugade spekulanter.

Vi tillbringade ett trevligt dygn ute i skärgårdsnära natur i en trevlig stuga och både vi och hundarna trivdes. Vi har varit på Almåsa många gånger förut men just det här besöket kommer vi för alltid att minnas.

I går eftermiddag gick vi ner mot stranden för att först fika och sedan låta hundarna få bada i havet. Det var varmt och våra labbar uppskattar verkligen möjligheten till ett litet dopp. När vi fikade fick vi höra att en äldre man var saknad och personalen höll på att leta efter honom. Han hade varit och badat men den allmänna uppfattningen var att han gått ur vattnet och sedan förirrat sig på land. Eftersom i princip alla gäster på anläggningen är blinda eller gravt synskadade är det något som lätt kan hända. Vi fick veta att de ringt efter hjälp från Polis och Räddningstjänsten. Efter fikat gick vi ner till vattnet för att låta hundarna få bada. Det var några nere vid bryggorna men vi var inte så många där. Hundarna fick hoppa i och sprang och lekte på stranden. Ingen av dem var så särskilt sugen på att bada trots att temperaturen enligt termometern på bryggan var 22 grader. Medan hundarna var i vattnet kom Räddningstjänstens insatsledare, dykare, poliser, ambulans, en brandbil till och en ambulanshelikopter.

Vi kopplade direkt våra hundar men kunde inte gå därifrån eftersom de var så mycket fordon och folk i rörelse och vi höll oss ur vägen i väntan på att kunna komma därifrån. Efter några minuter kommer två personer ur räddningsstyrkan och springer ut i vattnet på andra sidan bryggan mot där vi var. De springer kanske 30 meter ut i vattnet och bärgar där det jag på en gång förstår är en kropp. De bär in honom till land och lägger honom på stranden. Förutom räddningspersonalen är jag och Daniela där samt två-tre andra gäster samt en tjej ur personalen.

När de fått upp den livlösa mannen på stranden så ber räddningsledningen att alla ska lämna området och vi gör så och retirerar upp till huvudbyggnaden där personalen samlar alla för information. Vi vet ännu inte om mannen klarat sig elelr ej, men eftersom ambulanshelikoptern inte lyfte så förstår vi att det inte kan finnas något hopp. Senare får vi veta att mannen var död redan när han togs upp på land och att han troligen avlidit av någon form av infarkt eller hjärtattack. Han var en god simmare och hade badat och simmat många gånger vid stranden. Mannen och hans fru hade kommit till anläggningen samma dag och naturligtvis gick tankarna även till henne, hon togs dock omhand av Polisen och kördes till släktingar i Stockholm.

Det blev naturligtvis en konstig stämning efteråt och folk reagerade på olika sätt. En äldre dam frågade om det var tillåtet att gå och bada direkt efter att räddningsinsatsen var avblåst. Jag vet inte, men jag tycker det känns konstigt att tänka sig att bada så nära inpå tragisk dödsolycka, men kanske är den reaktionen en form av trauma eller chock. Personalen på anläggningen agerade mycket bra och tog hand om alla gäster på ett föredömligt sätt, även om de märktes att de – självklart – också var tagna av händelsen. Själva skulle vi lämna anläggningen bara några timmar efter olyckan och på något sätt så kändes det konstigt att lämna Almåsa efter det som hade hänt. När man är med om något sånt här tar det ett tag att smälta det. Speciellt när man råkar vara mitt i händelsernas centrum. Det är alltid jobbigt att behöva se det som alldeles nyss var en levande människa. Det enda i detta som jag kanske tycker känns lite märkligt är väl att räddningspersonalen på plats överlämnade allt ansvar att hantera gästerna åt personalen på Almåsa. Man kan kanske tycka att de borde försäkrat sig om att vi som var på plats när mannen försvann och när han hittades inte var i behov av professionell hjälp. Ingen varken från Polis, Räddningstjänst eller Ambulans pratade med någon av oss.

Östersjön har skördat ännu ett dödsoffer och en fru har förlorat sin make i förtid.
Vi kommer att återkomma till Almåsa, men nog kommer tankarna på det som hände igår finnas kvar nästa gång vi kommer dit.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Dela i Sociala medier